SUCK

Apa vad jag suger på att köra bil vissa dagar, tur att jag inte ska ta körkort nu! Bläbläbläääääääääää. Hatar er som har körkort. Tur att Sex and the city börjar snart så att jag blir lite glad, dom får mig alltid på bättre humör! På tal om NY, har pratat ganska mycket med mamma om vad jag ska göra nu efter skolan och jag drar nog antingen till Paris eller USA, låter det inte toppen? Jag kan inte se mig själv prata franska men det ska nog gå det med. Jag känner att jag inte pallar med Sverige längre, är trött på svenskars attityder. Usch. Allt jag vill ha är omväxling, utan det blir man en mindre människa tror jag. Fast jag kanske är extrem....Måste alltid ha omväxling liksom - kanske därför jag inte har haft ett riktigt långt förhållande. Jag tror att jag skulle känna mig fången i ett fast förhållande, alltid samma sak och bryter något mot mönstret tror den andra att något är fel. Nä blä, får vänta tills jag är 30 med sånt. Men man skall aldrig säga aldrig.


Funderar ni aldrig på vart ni är om säg så där 10 år? Jag blir typ rädd när jag tänker på det. Madre mia. Bara tanken "vart är jag om 10 år" ger mig ångest. Jag ser min pappa framför mig tjata om hur viktigt det är att ha en bra utbildning och yadiya. Klart att utbildning är viktigt, men är inte familj och vänner precis lika viktigt? Hitta balansen som min utarbetade chef säger. Jag hatar att göra som folk säger, jag är nog lite av en rebell. Om jag och en kompis till mig står och tittar på en tröja genom ett skyltfönster och hon säger "gud vilken fin tröja", även fast jag tycker att tröjan är skit snygg vill jag verkligen inte vara likadan och kanske säger att jag tycker att den är ful bara för att. Förstår ni? Jag vill inte vara likadan. Så kanske det kommer bli med min framtid också, min rebellframtid, pappa drömmer om mig som en advokat men jag kanske blir socitetskärring bara för att jävlas med honom för att han hatar socitetskärringar. Inte för att vara en socitetskärring är ett jobb men det kanske kärringarna tycker. Jag kanske ska bli en sån som blåser min rika man på alla hans pengar och flyttar till strandvägen endast för att jävlas med min pappa och mamma för den delen. Kan man inte bara få leva sitt liv utan en massa förväntningar och mål? Bara glida med liksom.


Om jag skall vara 100 % ärlig mot er så tror jag att jag kommer sluta någonstans där det finns djur, typ en sån som tar hand om djur som inte har någonstans att bo eller skadade som ingen vill ha för det brinner jag verkligen för. Jag kan lacka sönder när jag ser på tv och någon är elak mot sin hund tex. Jag älskar verkligen djur, och jag känner att det är det jag vill syssla med fast lite längre fram. När jag har levt mitt liv liksom. Vad jag ska göra där i mellan är ju frågan men om allt glider på bra så kommer väl det.
Puss!