Onsdag går mot torsdag

Nu är onsdagen slut kan man säga, jag sitter och pluggar lite samhäll. Jag är riktigt trött, har verkligen haft en busy dag.
Allt började när jag blev brutalt uppväckt av dom jäkla spränggubbarna som jag berättade om förut, sen gick det bara utför. Vid ungefär 10 tiden fick jag för mig att jag skulle lära mig att stå på händer då Kim i min klass pressat mig till att försöka på gympan för ungefär tre veckor sen, men jag vågade inte för jag har aldrig kunnat. Men iaf idag fick jag för mig att det hör till allmänbildningen att varje människa bör kunna stå på händer, så det var bara för mig att sätta igång. Jag satte på nrj så högt det gick och jag slängde mig hit och dit. Jag är lite mesig så jag började med att stå på händerna i soffan men jag trillade ner och slog i huvudet i tv bordet så jag lade ner soff försöken och gick vidare till att försöka utan någon vägg på golvet. Förbipasserande måste trott att jag var dum i huvudet eller något men det sket jag i då! Jag skulle klara det.
Flera gånger fick jag panik och trode att jag skulle välta över eller bryta handlederna men det gjorde jag inte som tur va. Allt eftersom minuterna gick blev jag bättre och bättre i mina försök och jag beslutade mig om att jag skulle uppgradera mig själv och gå över till det värsta, att stå mot en vägg. Britney Spears låt Piece Of Me började spelas och jag kände hur mitt självförtroende växte. Jag samlade kraft och i en cirkelformad rörelse slängde jag mig framåt och misslyckades. Men hey, jag klev upp på hästens rygg igen och gav mig fan på att klara det! Och vet ni vad? Jag klarade det! :D Jag stog på händerna tills jag fick så mycket blod i ansiktet att det känndes som det skulle sprängas, då gick jag ner. Efter det klarade jag det en gång till sen sket jag i det.
Efter hela "stå på händer dramat" cyklade jag ner till centrum för att sola, vilket jag ångrar. Eller alltså solningen var jätte skön, men cykelresan hem var förfärlig. Regnet åkte rakt in i min ögon så jag såg ingenting, 90% av vägen hem bestod av uppförsbackar. Där kan vi snacka om en bitter Mickis. Kom hem vid ca tre tiden, och från 3 till 6 har jag verkligen inget minne av vad jag har gjort. Jag kanske har sovit eftersom jag inte kommer ihåg.
Vid 6 gick jag till gulan, visst är jag duktig. En 17 årig konfirmationsassistent. Där gjorde jag massa olika saker som inte är relevant för mig att skriva om men jag åkte hem vid 9 tiden. Perfekt för top model vilket jag älskar.
Nu sitter jag här och pluggar som sagt, vi kanske hörs lite senare ikväll eller så somnar jag väl här vid tangentbordet men då får vi helt enkelt höras imorgon......:)

Puss&kram